2014

Tjoff. Så gick det ett år. Får den verkligen hålla på så här hursomhelst, tiden, och gå så här fort?
Under året som gått blev jag med bok, och ny blogg. Ebbe började i förskoleklass. Agust slutade med napp och blöja. Jag började jobba heltid och hoppade på ett läsfrämjande projektjobb. Sommaren var varm och härlig och på julaftonsförmiddagen började filmstudiosnö singla ner som på en given signal.
Nästa år kommer en ny bok om Malte ut, vi ska åka till Gran Canaria och i april ska jag börja på ett nytt jobb. Då tar projektet slut och jag ska börja jobba i barngrupp igen, en ny, på en ny förskola. Det ser jag verkligen fram emot.
Ikväll ska vi fira ut det här året hos Micke och Josefine. Det ser jag också verkligen fram emot! Vi ska stå för förrätten. Det blir hummersoppa med pilgrimsmussla on the side. Men det behöver jag inte bekymra mig så mycket om, för jag har ju Martin aka mästerkocken.
Gott slut och gott nytt allahopa!!!

Julen i bilder

Mums, mys, snö, bortahäng, pulkaåkning, hemmahäng, lite skriv, mycket slappande, promenad och lite mera mumsande. En del tjafsande lite då och då också. Typ så har vår jul varit.

Lite liv och lite skriv!

Vi är hemma igen och har haft en riktigt skön slappardag. Lite sälsskapsspel, lite ritande, lite snaskande. Och jag har börjat på mitt första lite längre barnboksmanus!
Eller ja, börjat och börjat, det är kanske egentligen att ta i. Jag har öppnat ett dokument, skrivit in Kapitel 1 till och med Kapitel 10, och börjat fylla på med vad varje kapitel ska innehålla. Jag fick en skrivbok av Martin i julklapp och jag har skrivit upp lite scener som eventuellt ska plockas in. Det låter inte så märkvärdigt. Eller inte alls märkvärdigt ju. Men det känns stort för mig. Det svåraste är alltid att komma igång tycker jag. Det där tomma dokumentet. När man väl har strukturen och grundstolparna i storyn så känns det genast mycket mer överkomligt, liksom görbart. Då kan man ta små, små steg i taget sedan, lägga 1000-bitars pusslet, bit för bit och förhoppningsvis blir det en helhet tillslut.
Fast den här gången snackar vi kanske mer 10 000-bitars pussel och jag har ingen aning om ifall jag klarar av det. Det känns tveksamt faktiskt. Gulp! Tveksamt, men spännande!

Mätt, så väldigt mätt.

Herregud så mätt jag är, heeeela tiden. Har inte känt hungerkänslor sedan den här julledigheten tog sin början. Och det känns ju ganska förfärligt om man tänker på hur det ser ut här i världen.
Och, fast det är så banalt och ytligt att jag egentligen inte vill erkänna det, så känner jag mig liiite olustig när jag tänker på att jag om två månader ska blotta det här bortskämda/misskötta kroppsskrället i bikini. Vi ska åka till Gran Canaria på sol och badvecka, och det ska bli fantastiskt med ledigheten och ljuset och familjehänget. Men som sagt det där med bikinin ser jag inte så mycket fram emot. Faktiskt.
Men oj, hörde jag chokladpralin? Jomen visst gjorde jag det, hej så länge, måste rusa!

God Jul!

Julafton! Barnen är igång med pysslet som låg i morgonklapparna och så fort det är klart gissar jag att frågan "Hur många minuter är det tills tomten kommer?" kommer börja ställas ungefär varannan minut. Det är mums, det är mys, det är klappar, det är nerver. Precis som det ska vara!
God Jul!!!

Jullov!!!

Inga mobiltelefoner behöver ställas på jäääätelänge och snart är det jul och jag är klar med alla julklappar och någon har beställt 290 ex av Malte Modig så nu blir det omtryck! Och jag är så in i bänken glad över allt detta!
God Jul hörni!

Statusuppdatering

Skrivlust: Låg

Tröttma: Hög

"Vad ska jag bli när jag blir stor"-grubbel: Intensivt

Lättnad över att högt älskad persons nyss upptäckta knöl var ofarlig: Omätbar

Adventsutlottning hos Ekensten!

Och jag tänker i alla fall försöka kamma hem någon av böckerna om Tage, gör det du med vettja!
Klicka här så kommer du till Ann-Charlottes sida och utlottningen.

Grattis Malte!

Idag har den här killen namnsdag! Grattis Malte! 

Det här är en liten tjuvkik från "Malte Modig och glitterhästen" som förhoppningsvis kommer ut i februari 2015.

Nu kommer ett litet skamlöst tips så här inför advent och tycker man att det bara är för pinsamt med författare som gör reklam för sina egna böcker: LOOK AWAY NU!!! 

För har man en liten person i sin närhet, sisådär 3-6 år ungefär som tycker om böcker och om man händelsevis skulle vilja ge bort en berättelse om rädslor, mod och vänskap i julklapp till den personen så kan man:

1. Hålla utkik på Idus förlag under december. Där kommer det finnas en adventskalender med olika böcker varje dag till vrakpris (49:-!!!) och en av dagarna i december kommer "Malte Modig" dyka upp bakom luckan. 
2. Klicka hem en närsomhelst från adlibris eller bokus eller cdon istället om man är lite mer otålig av sig.
3. Gå till Mariaplans bokhandel i Göteborg eller Junior bok och film i Malmö om man hellre vill stödja den fysiska bokhandeln.

Slut på tips! Ha en fin Malte-dag!

  

Är det väldigt orealistiskt tycker ni?

Jag tänker så här;

Plöja igenom travar och åter travar med barnböcker, bli inspirerad och superskrivsugen, sedan skriva, skriva, skriva. Punkt.

Skulle inte det kunna vara ett jobb? Jag skulle i varje fall väldigt gärna vilja ha ett sånt jobb. Väldigt, väldigt gärna.

Skrivsugen...

... så in i bänken!
Två olika idéer börjar lösgöra sig ur virrvarret i mitt huvud, nya idéer i för mig nya genrer. Det ena för en lättläst kapitelbok och det andra en kapitelbok för högläsning eller för lite vanare läsare. Och å, alltså ÅÅÅ, vad jag skulle vilja ha tid att fokusera på dem ordentligt.
Det finns alltid tid. Egentligen, jag vet det. Igår och idag till exempel har jag och killarna varit hemma för att lite olika bassilusker har besökt oss, och jag har snott mig tid lite här och där för att sitta vid datorn eller läsa. Men man (läs jag) får liksom ingen ro till något särskilt inspirerat när någon (läs Ebbe eller Agust) ropar "MAMMAAA!!!" varannan minut. Det är väldigt mysigt, på sitt sätt, att skrota omkring ihop så här hemma i höstmörkret, men så rofyllt eller inspirerande är det inte.
Så istället har jag beställt böcker, inspirationsböcker. De här närmare bestämt:

            

Så. Inspiration på väg alltså. Sen gäller det bara att hitt ro också. Och det dyker väl kanske upp det med, förr eller senare.

Tiden går

Jahopp. Så var det redan november. Igår köpte vi Tv julkalendern till grabbarna och drack julmust för första gången i år.
Tiden går. Nu har jag jobbat med läsprojektet i en månad. Det är jätteroligt ibland och ibland tar prestationsångesten och längtan efter att jobba mer konkret över och gör att det inte känns riktigt lika roligt.
Men mest är jag ändå väldigt glad för att jag tog chansen att göra något annat ett tag. Det skulle alla göra emellanåt tror jag. Nåt annat. Man får sakna och längta efter "det vanliga".
Och idag är det lördag och ledigt. Jag och killarna har bakat cupcakes och ikväll ska jag och Martin hänga med vänner själva. Känns som att det här blir en fin dag!

Date-night!

Killarna har blivit hämtade av mina föräldrar och ska ha en lovdag hos mormor och morfar imorgon. Martin sitter på tåget hem från Stockholm och jag sitter hemma och håller tummarna för att inget ska försena tåget från Stockholm. För om det kommer in i tid ska vi äta middag på stan ikväll.
Tapas på Pinchos hade vi tänkt oss. Date-night liksom!
Och oooo så trevligt det ska bli!

Mammas pöjk!

Hört från lekrummet i morse:
Agust: Jag hette Erik på leken.
Ebbe: Mm. Och jag heter Martin Widmark.

Ibland känner man sig ganska lyckad som förälder ändå!


Bilden har jag lånat här

(Martin Widmark = författare till böckerna om LasseMajas detektivbyrå, reds. anm)

Jag tror minsann...

...att jag är färdig med nya manuset! Det som handlar om några helt andra än Malte och Märta.
Så färdig som jag kan bli i det här läget i alla fall.
Jag är ganska nöjd. Inte jättenöjd, men ganska. Jag brukar liksom aldrig bli det, jättenöjd alltså, jobbar inte så tydligen.
Så, så färdig som jag kan bli och ganska nöjd, inte så dumt faktiskt. Det känns riktigt skönt!

Soff-helg

En stor del av den här helgen har spenderats i soffan. Vi har kollat bra barnfilm (Totoro igår Loranga, Mazarin och Dartanjang idag), mumsat godis, barnen har lekt, jag har skrivit.
Jag har inte ens gått utanför dörren sedan jag kom hem i fredags. Och gusågött det har varit!

Regn och härligt möte! Och så lite längtan.

Ja. Det har dagen bestått av idag.
Igår jinxade jag den häringa hösten med att högt och klart basunera att "Tänk att det inte börjat regna än, visst är det fantastiskt va!?!". Skulle jag INTE ha sagt. Tydligen. Jeeeezes vad det har regnat idag, och gör fortfarande ju. Hua!
Men det har varit en bra dag ändå. Hade ett så härligt möte med entusiastiska människor idag som genast gick igång och började spåna på idéer kring hur de kunde främja högläsning i sin verksamhet. Härliga, fina, konkreta idéer! Det dämpade min existentiella kris avsevärt!
Nu sitter jag hemma i soffan, lyssnar på regnet, skriver lite på nya manuset och längtar. Martin och killarna har varit hos svärisarna sen i söndagskväll. Ikväll kommer dom hem. Det blir fint det!

Nya jobbet

I två veckor har jag ägnat mig åt att läsa om, tänka på och prata om läsning. Framförallt högläsning. 

Det är oförskämt roligt! Och så väldigt, väldigt annorlunda. 

Lite existentiell kris får jag av att inte jobba i barngrupp. Gör jag nytta nu? Så funderar jag titt som tätt. Jag hoppas det, jag tror det. Att det ska bli något bra av allt läsande, tänkande och pratande!

Det kom ett brev

I veckan fick jag ett brev. Det är ovanligt i sig. Ännu ovanligare var att brevet var från mig själv!

Det var en annons i tidningen O.S.A (som jag har för mig var en sådan där gratistidning som fanns i uppehållsrummet på gymnasiet, men vet ej riktigt?) 1994 där man uppmanades att skriva ett brev till sig själv som skulle levereras om 20 år. Jag hade absolut inget minne av detta, och har fortfarande inte egentligen fast jag sitter här med ett nio (NIO!!!) sidor långt brev från en 18-årig Karin.

"Till Karin, 38 år" börjar det, och slutar med en Karin Boye dikt om livet.

Och det var så rörande och fint på ett väldigt overkligt vis att få sådan direktkontakt med den som var jag. Då. Mycket av henne finns kvar, men inte allt. Lite mindre osäkerhet, ingen ätstörning. Till exempel.

Får en orimlig önskan att få skriva tillbaka.

Hej igen!

"Nämen, hoppla, hoppla! Värst vad hon var flitig med inläggen nudå. Så ovanligt!" skulle man kunna tänka nu.
Mm. Det är bara för att jag egentligen skriver. Manus alltså.
Martin har åkt iväg med Ebbe på kalas på en gård en bit utanför stan och Agust leker med en av kusingrannarna och har absolut noll och inget behov av min uppmärksamhet just nu.
Och så ser min skrivtid oftast ut. Sporadiska stunder som uppstår i det som är mitt ganska röriga småbarnsliv. Då tar jag datorn i knät och sätter mig i soffan, gärna med tv:n påslagen.
När jag skriver bilderboksmanus börjar jag med en "genomskrivning". Jag öppnar ett dokument, skriver rubrikerna som rätt och slätt lyder "Uppslag 1", "Uppslag 2" osv hela vägen till "Uppslag 12". Och sedan skriver jag på och försöker att inte haka upp mig för mycket på formuleringar, utan försöker bara få upp stommen i berättelsen. När det är gjort börjar jag om från början och finputsar, om och om och om igen, tills jag känner mig hyfsat nöjd.
Ett sådant "genomskrivet" manus har jag på tredje delen i Malte-serien, "Malte Modig och arga tanten". Det har jag kört en finputsningsrunda på, men det behöver många till innan det känns färdigt.
Nu låter jag det vila lite, så att jag kan titta på det med fräscha ögon om ett tag.
Istället håller jag på med det nya manuset som jag också tänker mig ska bli en serie. Jag har skrivit mig fram till uppslag 9 och nu måste jag klura lite innan jag kan skriva vidare. Antar jag, eftersom jag hela tiden glider iväg på tangenterna och klickar in mig här och lite hit och lite dit på internättet.
Jag har funderat mycket på det där, hur det hade varit att ha en längre period vikt för bara skriv, hur jag hade hanterat det. Jag tänker mig att det skulle vara fantastiskt, men lite kan jag också tänka mig att det hade känts så ovant att skriva på det viset att jag hade blivit helt blockerad.
Hursomhelst står det överst på min drömlista just nu, chansen att ta reda på det någon gång!
Nä, nog prokrastinerat, nu ska jag klicka mig tillbaks till manuset! Tjingeling!

Malte här och där

Ja, så har vi varit på bokmässa, Malte och jag. Det var roligt! Framförallt att prata med de andra som också gett ut böcker på samma förlag.
Men vi kände oss väldigt, väldigt små i bokhavet, både jag och Malte tror jag.
Därför känns det så väldigt, väldigt bra att spana efter bibliotek som köpt in "Malte Modig". För det är jäääättemånga faktiskt. Och det är så himla roligt att veta att i exempelvis Nottebäck och Älvkarleby och en massa andra ställen som man inte ens visste fanns, så finns boken hemma hos någon.
Den blir läst! Hurra!
Annars har jag i veckan ägnat mig åt mitt nya projektjobb samt åt att vara jätteförkyld.
Projektet känns som en riktig utmaning, svårt men roligt! Det känns konstigt att inte ha en massa barn omkring sig hela tiden. Jag har länge tänkt att jag behöver paus från just den delen av mitt yrkesval, men nu när jag har det känner jag att jag nog kommer sakna just det ganska mycket, ganska snart.
Förkylningen känns bara blä. Framförallt det som alltid, alltid, oundvikligen utan undantag kommer när förkylningen klingar av för mig, hostjäkeln. Jag hostar och hostar och hostar. Och hostar lite till.
Det är sådär.

Bok-helg!

I fredags var jag i himmelriket! Mitt himmelrike. Jag spenderade dagen med att springa mellan olika seminarier på bokmässan, de flesta om barnlitteratur på olika vis. Som jag trivdes!
Sen bar det raskt iväg till lilla Jäla, min mans barndomsby på landet utanför Falköping, och konstrunda. Jag stod i Jälas härliga gamla kvarn med ett litet bokbord, sålde några böcker, mumsade urgod gulaschsoppa och köpte mig ett par fina raggsockar. Det var trevligt!
Och imorgon är det dags att hänga på bokmässan igen. Då ska jag stå i Idus monter A02:52, mellan 9-11. Så är ni där måste ni komma förbi och säga hej. Faktiskt!
Nu ska jag ladda. Med sushi och Ben&Jerry-glass.

Nyp mig!

För nu måste jag väl ändå drömma!?!
Hastigt och lustigt har det blivit bestämt att jag under ett halvårs tid ska vara tjänstledig från mitt vanliga jobb och istället arbeta heltid med ett läsfrämjande projekt som i korthet går ut på att få familjer i Göteborgs stad att läsa mer för sina barn.
Som uppstart har jag fått en seminariebiljett till Bokmässan på fredag. Jupp. Jag ska alltså, på BETALD ARBETSTID, gå på en massa roliga seminarier en hel dag. GRATIS!
Och från den 1 oktober och sex månader framåt ska jag alltså sedan få betalt för att ägna mig åt barnböcker och läsning. Iiiiiiiiii!!!
SÅ VÄLDIGT, VÄLDIGT PEPPAD VA!!!
Och lite nervös och prestationsångestig också. Men mest peppad!

Ps II

Men det känns fint sen. Sen när mamman och 6-åringen har gråtit tillsammans och kramats och sagt förlåt och talat om för varandra hur mycket dom älskar varandra. Och när 6-åringen kommit på den briljanta idéen att stänga in allt det arga i varsin ask, stänga locket fort som fanken och sen stoppa askarna långt in i garderoben. Det gör det verkligen.

Ps

Och så det däringa valresultatet sen då.
Alltså.
Orkar inte ens kommentera...

Ynk-varning!

För det är mycket ynkande på den här mamman idag. Och med mycket menar jag JÄ-HÄTTEMYCKET.
Jag som hade tidigt pass idag och solen som skiner och allt. Skönt, tänkte jag. Skönt att hämta mina barn när halva dagen fortfarande är kvar, skönt med sol, skönt att vi kan hitta på något tillsammans, lapa solsken på promenad till exempel.
Istället blev det bara pannkaka av alltihop. En 6-åring som blir skitförbannad för ett litet nej, och en mamma som till slut tappar det totalt och skriker att mamman snart skiter i allt och flyttar någon annanstans för jag orkar fasiken inte mer, så får ni skaffa en annan mamma, för den här har fått nog och HÖR SEN, så att bilrutorna skallrar.
Mysigt. Charmigt. Moget.
Fast tvärtom då.
Det blev bara pannkaka av alltihop och jag vill bara gråta. Det här med att jobba heltid med ett jobb som består till 99% av konfliktlösning just nu, det funkar inget vidare med att vara förälder till en 6-åring och en 3-åring som turas om att bli skrikarga på löpande band, istället gör det livet till en enda grå, ledsen - och trötthetssörja just nu.
Som sagt var. Ynk, ynk, ynketi-ynk...

Så var det dags

Valdag. Efter frukosten blir det promenad för hela familjen till vallokalen. Sen ska vi köpa söndagsgodis. Och vänta nervöst.

Valet

Till helgen är det ju dags för det här lelle valet som bekant. Fy attans vad nervöst det är den här gången tycker jag. Blir det inte ny regering och kommer det in fler av de där människorna med jättejättekonstiga åsikter, så vet jag inte alltså.

För jag säger som Fredrik Backmans Ove, nu får det väl ändå ta och räcka lite!!! 

Sassa brassa mandelmassa röd/rosa/gröna-laget, jag vill höra nätet rassla, heja, heja, HEJA!!!

(Gammal handbollsspelare va, kan bara sådan hejaramsor, men ni förstår känslan, visst?)

Helg, björk, bambu och lite skriv

Vi klarade oss igenom veckan och lite snuviga och hostiga men mycket glada genomförde vi helgens plan på övernattning hos mormor och morfar för killarna och restaurangbesök med fina vänner för mig och Martin.
Killarna plockade svamp, lekte i vattenspridare och var på lekplats. Vi var på Frölunda torg och strosade och gladde oss åt det faktum att ingen av alla de skrikande barn som fanns där tillhörde oss. Sedan tog vi lunch på Red Lion (jag åt veggo burgaren som var väldans smaskig!), hann med lite hemmaslapparhäng och bubbeldrickande för att slutligen bege oss till Vegagatan och Björk och bambu. Det var spännande och goda rätter och härligt att få prata ikapp lite med de fina vännerna.
Idag fick jag ett ryck och började skriva på ett nytt bilderboksmanus. Jag tänker mig att detta också ska bli en serie, med andra små människor i huvudrollerna. Jag har haft själva grundidéen i huvudet länge men inte ägnat mig så mycket åt detaljerna, men det flöt på bra ändå. Tre uppslag av tolv skrivna. En bra början i alla fall, så får vi väl se om jag lyckas få ihop en helhet med början, mitten, slut, och tema.

Vardagsedge...

... skulle man ju kunna kalla det. Det här att gå och lägga sig lite frossig, snorig och hostig av evighetsförkylningen som verkar ta ny fart, när man vet att man absolut MÅSTE vara på jobbet imorgon eftersom halva personalstyrkan redan är borta. Och det här med att minstingen i familjen kändes lite varm och hade väldigt glansiga ögon vid läggdags. Var det på grund av tröttman efter att ha vaknat strax efter 5 i morse, eller är det mer förkylning på gång för honom också? Ingen vet!
Morgondagen innehåller SÅ mycket spännande moment nu alltså!!!

Ett kungarike för lite skrivtid

Jag har det tredje Malte-manuset på god väg i datorn, nedklottrade idéer om en annan bilderboksserie och tankar i huvudet om en serie för nybörjarläsare. Skrivlust också, massor. Och självklart skulle jag kunna sno till mig lite tid här och där för att skriva, som nu till exempel. Det jag inte har dock, är ork. Kom den inte väldigt tidigt i år, den stora TRÖTTMAN? Det är ju faktiskt augusti en liten stund till för sjutton gubbar!

Nu har det börjat om igen!!!

Nu är det klart! Om allt går som det ska så kommer bok nummer två om Malte, "Malte och glitterhästen", ut i början av 2015. Bästisen Märta är förstås med igen och en rosa glitterhäst med regnbågsman spelar en central roll.
Avtal är påskrivet och den här fantastiska perioden när jag då och då får fantastiska mail med fantastiska bilder på Malte och gänget är inledd. LYCKAN!!! GLÄDJEN!!! LYXEN!!!
Ni får ursäkta strösslandet med utropstecken, men den här situationen kräver liksom det!
Den här gången är det dessutom förlaget som står för kalaset, så det känns på något vis lite mer på riktigt nu.
Det tar vi några utropstecken till på tycker jag!!!!!!

Tjuvkik från Kajsas instagram igår:

SÅ TACKSAM!!!

Jag tror bestämt att jag ska skriva en självhjälpsbok. Japp, det ska jag göra. Och den ska heta "När du behöver love-bombning i ditt liv; skriv en bok!".
För alltså. ALLTSÅ! Som jag blivit på-hejad och peppad av en himlans massa finisar under den här resans gång. Man blir ju så pirr-i-magen glad av sånt va! Alla borde få uppleva det!

En recension!

Här kan man läsa vad Sanna Juhlin på barnboksbloggen Barnboksprat tyckte om Malte Modig.
Och, ja, vad säger du Kajsa, Emma Adbåge och Pija Lindenbaum, inga dåliga namn att bli nämnd i samma andetag som, eller hur!?!
Detta, och det faktum att förkylningen vikt hädan åtminstone en smula, gör att jag riktigt känner livet i mig idag. Smutt!

Over and out.

Idag skulle jag ha haft tidigt pass på jobbet, hämtat killarna och sen bett dem hålla mig i handen så att jag kunde få mod till att knalla in på Mariaplans bokhandel och presentera Malte. Sen skulle vi eventuellt ha klämt in en tur till förlaget också för att hämta hem en till låda med böcker (vem kunde anat att 100 ex skulle gå åt i ett nafs!?!).
Nu gjorde jag inget av allt det. Istället har jag legat i soffan pricksis hela dagen, snutit upp x antal paket näsdukar, haft ångestklump i magen för att mina kollegor får ett par tuffa dagar, och låtit mina barn (varav ett barn inte heller helt friskt och det andra barnet mycket uttråkat) titta på film/tv/iPad under tiden.
Nu är klockan 20.30 och jag ligger i sängen med mysbyxor, kofta, fårskinnstofflor samt ett huvud som dunkar och känns ett par storlekar större än vanligt, och lite luddigt på nå't vis.
Så det kan bli ibland va. Tack och gonatt.

Kan man strejka mot livet, sådär i största allmänhet?

I så fall känns det som att det är läge för det nu.
Det från början (när det var lugnt och fritt och inte så mycket barn) så entusiastiska förskoleklassbarnet klamrade sig fast vid mig när jag skulle lämna i morse.
"Jag vill inte va i skolan längre och jag vill inte att du ska gå!"
Nu sitter jag och lillebror hemma en liten stund eftersom jag börjar jobba sent men skolan börjar ju när den börjar så sovmorgonen uteblir ändå.
Den här veckan börjar dessutom trasslet, med kvällsmöten och tidiga stängningar både här och där och en Martin som ska på sova borta konferens.
Och lille Malte-boken ligger så snällt i en kartong i sovrummet och väntar tålmodigt. Jag vill inget hellre än kuska runt till bokhandlare med den eller fixa sagostunder på bibliotek eller skriva färdigt tredje manuset. Men det finns inte en sekund över till det.
Fy attans rabarber vad jag vill strejka idag. För jag vill inte, vill inte, vill inte det här. Stressa, tjafsa, krångla mig ur en klamrande famn med tagg i hjärtat och klump i magen.

Hur många minuter är det tills det är semester igen?

Ebbe är mycket för att räkna minuter nuförtiden. Den här senaste veckan som började med hans födelsedag i måndags och avslutades med kalasande i dagarna två på helgen har det blivit väldigt många minut-frågor.
"Hur många minuter är det kvar tills dom kommer nu då?"
"Tja, det är ca en minut sen du frågade sist och då var det 180 minuter kvar, så ca 179 skulle jag tro."
Lite typ så har det låtit hemma hos oss.
De här första veckorna med heltid på jobbet, skolstart för Ebbe och fullsmockade helger har varit aningens dränerande måste jag säga. Och efter dagens barnkalas känner jag att en semester skulle sitta rätt fint faktiskt, eller åtminstone en liten ynka helg till på direkten utan att passera gå.
Verkar inte bli nåt med det tyvärr. Så jag får snällt vänta med att vara ledig igen i drygt 10 000 minuter eller vad det nu blir till nästa helg. Helt enkelt.

Jag bara undrar?

Det här med att ha barn och arbeta i kombination, jag vet inte jag. Jag är skeptisk. För det här nya livet med två vuxna som jobbar heltid och barn som spenderar sina dagar på skilda ställen och så all den här jädrans logistiken med lämna och hämta och möten hit och möten dit och studiedagar här och studiedagar där, det är ganska utmattande faktiskt. Det är tisdag i arbetsvecka nummer två på den här terminen, och jag är helt slut.
Ska det vara så här? Livet? På allvar?
För övrigt vill jag bara föra till protokollet att vi numer har en son som är sex år, SEX ÅR liksom!
Igår blev det badhus och hamburgare och glass till efterrätt efter jobb och förskola. Sexåringen och lillebror var mycket nöjda och föräldrarna var sentimentalt gråtmilda. Det var fint!

KOLLA, KOLLA!!!

Den finns, den finns, den FINNS!!! 

Om man är sugen på en vardagsnära berättelse om vänskap, rädslor och mod, med fräscha könsroller och som passar för ungefär 3-6 åringar, då kan man klicka sig till Adlibris, bokus, cdon eller Idus. 

Då skulle jag bli hoppa-upp-och-ner-och-springa-runt-i-rummet-glad!

När man...

upptäcker att de där mms:en med inbjudningar till ett kalas som någon man älskar ganska mycket har längtat efter i ett helt långt år, faktiskt inte blivit skickade överhuvudtaget och när man inser att man gjort något knas så att de inte gått iväg och man inte ens har fattat det fast det var ganska så jäkla uppenbart. Då. Då känner man sig som en ganska skruttig mamma faktiskt.

En enkel till Mars? Tack, men nej tack.

Imorgon börjar jag jobba. Jag har inte haft så här lite börja-jobba-ångest... kanske någonsin faktiskt. Ebbes första dagar på fritids har varit så himla lyckade, mamma och pappa har anmält sig som frivilliga hämtare av våra barn när det kör ihop sig, och snart kommer Malte-boken och det känns så väldigt, väldigt spännande och roligt (och liiite nervöst). Jag har inte ens tänkt särskilt mycket jobbtankar idag.
Istället har jag tänkt ganska mycket på Mars. Planeten alltså. Egentligen började jag tänka på Mars redan igår när Kattis Ahlström på Nyhetsmorgon på 4:an annonserade att man idag skulle prata om Mars One. Jag hade aldrig hört talas om Mars One förut, som alltså är ett projekt som planeras att förverkligas om nio år då två människor ska åka till Mars för att aldrig återvända till jorden. Sedan ska ytterligare två skickas iväg vartannat år. Tanken är alltså en mänsklig koloni på Mars. UTAN MÖJLIGHET ATT NÅGONSIN ÅTERVÄNDA!!! Och allt ska filmas och sändas world wide. När det ideella företaget som står bakom projektet (Holländskt tror jag om jag har fattat rätt) gick ut och sökte frivilliga, var det tusentals som anmälde sig på studs.
Jag vet inte var jag ska börja ens en gång i alla tankegångar det här sätter igång alltså. Ångestframkallande, klaustrofobiskt, hissnande och kittlande och "Skojar dom eller ÄR det verkligen på ALLVAR?"! Ja, men lite så sitter jag här och tänker nu istället för att tänka jobbtankar.
Vad gör ni'rå?

Läslust

Böcker och läsupplevelser har varit en viktig del av mitt liv sen ... ja, sen alltid.
Men det går ju upp och ned med läslusten. En lång period har jag inte känt någon alls, och då känns det så märkligt tomt på något vis. I år har den återvänt, med full kraft och saker och ting känns mer så som det ska vara.
10 utlästa har det blivit än så länge 2014, ingen enorm boktrave egentligen, men för mig är det en betydlig förbättring.
Känner mig så glad för det, böcker gör mig glad.

Årets trave so far:

Ego-morsan

Herregud! Här skrävlade jag loss igår på diverse sociala medier om vår bok och nämnde inte ett pip om det som egentligen var gårdagens viktigaste händelse. Nämligen storheten i att min förstfödde son började skolan (eller fritids då om man ska va petnoga). Gladare unge var nog svår att hitta i den här landsändan. Han riktigt studsade upp och ned på cykelsadeln på vägen dit och sjöng en improviserad "Jag ska börja i skolan"-sång. Och ännu trevligare var ju att han studsade lika mycket på hemvägen och sjöng en ny, lika improviserad "Jag har börjat i skolan"-sång.
Det var en fröjd att vara mamma till det där glädjeruset igår måste jag säga. Gäller bara att hålla uppe det här goda humöret i en sisådär 13 år till då, det ska väl bli...äh...lätt som en...äh...plätt. Eller?

AnnaKarin Lindgren, var du än är, vem du än är, gu vad jag gillar dig!!!

Vi har fått läsa den första recensionen, ett lektörsutlåtande från Btj (Bilbliotekstjänst). Och jeeedrar, vilket utlåtande sen. Förkyld som skam är jag men det kvittar lika just nu. För HÖR här bara på dessa go'bitar av vad lektören AnnaKarin Lindberg tyckte:

"Malte Modig är en klok bok om att vara helt vanligt rädd, när "räddet" tar över. Texten av Karin Jacov är full av kluriga, roliga och filosofiska formuleringar som faller naturligt. Kajsa Linds bilder är enkla, naiva och uttrycksfulla och tillför texten ytterligare känsla /.../ Boken beskriver, ur ett barns perspektiv, ett dilemma med en existentiell klangbotten blandad med en välformulerad humor. Jag tror många barn kan känna igen sig i den här historien."

Lycklig.Som.Ett.Barn.På.Julafton.

Eller kanske femtio barn förresten, hundra, en miljon!?! Äsch, det går inte att mäta. Men ni fattar, JÄTTE!!!

Semester 2014, du får med beröm godkänt!

Tiden har som vanligt gått alldeles för fort, men vi har också hunnit med en hel del. Veckan på Gullholmen, två vändor med båten, hemmahäng, både själva och med annat fint folk på besök. Så mycket solsken, så många glassar, så mycket värme, så många kalla öl, så mycket bad, en sexåring som lärt sig vissla och simma själv med armpuffar (fyra simtag utan!) och en treåring som slutat med blöja.

Min semester är visserligen inte slut, jag och grabbsen är lediga den här veckan ut också. Men på onsdag ska vi börja skola in storebror på fritids och Martin har börjat jobba idag, så det känns liksom ändå lite över och förbi. *sorgsen suck*

Lite oro inför den halva av året som ligger framför oss har börjat krypa sig på. Hur fadiken ska vi få ihop det här med lämna och hämta och kvällsmöten och hej och hå egentligen nu när jag också ska jobba heltid och SKIFT dessutom!?! Och så boken, BOKEN för sjutton gubbar! Den kommer ju snart. Hur tänkte jag där då!?! Att säga att jag är obekväm med att stå i centrum är en kraftig underdrift, men jag vill ju så förtvivlat gärna att många, många, många ska läsa om Malte. Och tycka om. Hur ska det gå ihop hade jag tänkt mig då!?!

Många frågor som börjar hopa sig. Noll, nada, niente svar på dom dock.

Nej, nu ska jag djupandas, titta på lite fina bilder och kapsla in värmen, solen och skratten från den här semestern. Konservera, spara, för att plocka fram i vintermörkret.

Sen ska jag sätta på kaffe och värma rabarberpaj. Allt ordnar sig, hakuna matata osv, osv.

Le värme

Jag kan inte minnas att det varit så här varmt så här länge sedan Ebbe låg i min mage, sommaren 2008. Mina fötter svullnade upp så att jag fick köpa fula herrsandaler eftersom det var det enda jag kunde klämma ner dom i. Och när vi var ute med båten hade jag strumpor på fötterna som jag doppade i havet, sen klafsade jag omkring där på klipporna som nån slags vaggande knubbsäl på två ben.
Vi har varit på Dyrön med båten och badat och badat och badat. Igår åkte vi hem en sväng för att hänga här hemma med lite fint folk. Det var mumsigt och mysigt, och varmt, förstås!
Snart ska vi packa in oss i bilen igen för fler dagar till havs. Ska bli helt UNDERBART att kasta sig i från stegen bakpå båten snabbare än någon kan säga "styrbord" när vi kommer ut, det är ett som är säkert!
Svettas lugnt hörni!

Bryggsegling

Egentligen försöker vi bli av med den här lille båten vi har. Men ingen vill ha den, ledsamt nog. Så det blir lite båtliv i år också. Vi ligger i vår hemmahamn. En liten svängom ut på havet tog vi och sen körde vi in i hamnen igen och lade oss på en ledig plats bredvid mina föräldrar. Killarna älskar att springa mellan båtarna, att länsa mormors och morfars godisburk och ta kvällspromenader. Och att turas om att reta gallfeber på mig och Martin tycker dom väldans mycket om också. Det är hörbarhet nolla på vår snart sexårige lille speedade tonåring och det är orubblig vilja av stål på lillebror, aka "Kommandoran" emellanåt.
Ja jisses. Det här med att ha en 6-åring och en 3-åring i samma lilla familj, samtidigt, det kan nog inte klassas som särskilt smart familjeplanering faktiskt. Alls.
Men det sista som överger människan är hoppet och imorgon är en annan dag osv, osv, osv.
Då är min envisa huvudvärk kanske borta och det blir glada skratt och tjo och tjim all day long. Visst? VISST!?!

Gullholmen i bilder

Det gick ingen nöd på oss. Faktiskt.

Sommar!

Nu snackar vi sommar liksom! Och när vi snackar sommar, sol och värme, då är västkusten ganska oslagbar tycker jag.
Idag har det blåst som hejsan här och ändå har det varit jättevarmt och skönt i skuggan.
Förutom att vi verkar ha fått en humörig tonåring i familjen plötsligen, och att vi är ganska ovana på att hantera just sådana, så är livet ganska smutt just nu.
Sovmorgnar, god mat, pittoreska hus vart man än vänder blicken, sol och värme.
Not to shabby faktiskt!

Gullholmen

Där bor vi den här veckan. På Gullholmen i en liten stuga. Det är fint här, och varmt och allmänt gemytligt.
MEN, vad fadiken är det som HÄNDER med våra barn i semestertider!?! Överaktiv och labil snart 6-åring i kombination med den 3-årigaste 3-åringen jag någonsin varit i närheten av som bryter ihop för allt och ingenting. På allvar!?! Ska det vara så här!?!
Jag älskar dom, herregud som jag älskar dom. Men alltså. SÅ JOBBIGA NU VA!!!

Me like!

Att det är semester nu alltså, jag gillar det ganska mycket.
Det blev en intensiv vecka, den här sista. Killarna har turats om att ha feber så det har blivit lite si och så med sömnen. Och ett år och nio månader efter att min senaste föräldraledighet tog slut känner jag mig riktigt hemma i jobbrollen igen, sådär riktigt, riktigt. Vi har möblat om, och slängt massa gammalt skräp och jobbhjärnan har gått i spinn vid läggdags varje kväll. Det ska bli så nedrans skönt med långledigt, verkligen ska det det. Men jag känner mig lite taggad inför hösten också faktiskt. Det är en bra känsla att ha i maggropen sista gången man larmar på och låser dörren på jobbet på fem veckor.
Nämen, hörde jag skål på det? Visst gjorde jag det? Skål! Och må ni alla få den somrigaste sommaren!

Kåt, glad och tacksam...

... har jag kanske inte varit exakt varje dag de senaste fyra åren. Men ganska ofta!
Jag är så glad att vi träffades. Jag är så glad att vi är varandras. För tanken på ett alternativt universum där det inte är så, är svindlande.
Såklart är vi buttra på varandra då och då, såklart har vi vardagstristess så vi vadar fram i den ibland.
Men jag älskar ändå varje sekund av det här livet. Livet med oss.