OBS!

Mina tvivel i tidigare inlägg har enbart med texten och själva berättelsen att göra.
Illustrationerna är jag inte det minsta orolig för, de är fantastiska.
Det kan ju vara så att det redan har framgått, att jag tycker det alltså.
Men bäst att vara på den säkra sidan.
Ja, jo, det var bara det. Tjingeling.

Hjälp!

Vad har jag gett mig in på? Är jag lite galen?
Lite så tänker jag idag. Kring det här med boken alltså.
En utvald skara har ju läst och tyckt om, mycket. Men det är ju också människor som redan tycker om mig.
Det är så väldans svårt att se på sina ord så som andra ser dom. Jag har ju ältat dom om och om igen, knådat och knådat den där lille texten, smakat på resultatet och knådat om igen.
"Det är för många ord, det är för tunn historia, varför ännu en pojke i huvudrollen, en bland alla andra." och en massa annan kritik kan jag redan inbilla mig från framtida tyckare.
Och så tänker jag på mina idoler, magiska bilderboksskapare som Pija Lindenbaum, Emma Adbåge, Maria Nilsson Thore och Lisen Adbåge tillexempel.
Då blir jag kallsvettig och vill gå och ställa mig i hörnet och skämmas. Typ.

      
    
   
   

Vab måndag

Förutom magknip som kommer och går så är det som vanligt med den lille broren så idag vab:ar jag med pigga barn och en aning dåligt samvete.
Som jag saknar det från tiden då någon av oss var hemma på heltid, det där att det inte var så noga med allmäntillståndet. För det här ständiga spekulerandet är ingen hit alltså. "Är han helt frisk? Orkar han gå till förskolan? Borde vi vara hemma en dag till?" Är jag det minsta tveksam väljer jag alltid stanna hemma för säkerhets skull. Och så blir det dåligt samvete istället. "Hade han kanske orkat idag? Jag/Martin kunde kanske ha jobbat istället?"
Aja. Nu är vi hemma i alla fall hur jag än vrider och vänder på det och mest känns det rätt i alla fall. Jag slipper gå med orosklump i magen på jobbet och har dessutom hunnit klämma in lite pill med bilderboken.
Jag har satt ihop illustrationerna i ett dokument för att få en känsla för hur bokens uppslag kommer se ut.
Mycket bra kommer det se ut känner jag nu!
Kajsa Lind alltså, jag säger bara Kajsa Lind. Lägg det namnet på minnet gott folk för jag har en stark känsla av att hon kommer synas både här och där i framtiden, så talangfull att man nästan blir matt!

Om pollensäsongen tycker jag inte

Det är strålande sol och klarblå himmel. Utanför fönstret är det någon slags extremsportstävling som taget ur The Hungergames. Lopp med 5-metersväggar, dykning och hinderbana genom brinnande höbalar tillexempel. Ena halvan av familjen är ute och kollar på jippot och den andra halvan sitter i soffan och tittar på film. Den andra halvan, det är jag som är tokallergisk och Agust som verkar ha någon basilusk i systemet och är lite hängig.
Känner fortfarande av den där skrivlusten, men med skrivron är det en annan femma. Det är så mycket med stök att röja i, tvätt att vika, ögon att klia i och sötunge att trösta så det blir bara inget av'et helt enkelt.
Är också mycket sugen på att piffa vår balkong samt att sitta på vår balkong med nosen vänd mot solen och en kaffe i handen, men det funkar ju sådär när man inte ens vågar sticka ut näsan i den polleninfekterade luften.
Om ett par veckor kommer det vara över och jag kommer raskt förtränga lidandet och älska all världens grönska. Men just nu här i filmsoffan när solen liksom hånler därute, gillar jag inte växtlighet i allmänhet och björkar i synnerhet så mycket. Alls.

Avsked

Det är en ganska stor del av mitt jobb. Avsked. Barn som flyttar, barn som börjar skolan.
Man delar så stor del av sin tid tillsammans, tycker så mycket om. Och så vips, är man ute ur varandras liv. Det är ju så det måste vara. Det kommer nya barn som engagerar, berör.
Idag har vi sagt hejdå till två små människor som ska flytta långt bort. Det var lite jobbigt.
Det är så det måste vara. Men det är lite jobbigt.

A win lose situation kan man säga

Mina ögon mår som kungligheter idag i jämförelse med gårdagens status. Men det har kostat också. Tjafs och kiv och skuldkänslor. Tillexempel.
Vi har varit inne idag, heeela denna fina vårdag OCH det rådde iPad/tv/dator/mobil-stopp hela dagen. Jag hade fräckheten att helt enkelt be mina barn att leka med varandra och sina leksaker, UTAN inblandning av mig dessutom. Såklart att de blir skitförbannade av sånt trams.
Den lilla pysselstunden när vi använde Ebbes fådda set för att måla på t-shirtar och soffhänget när jag läste mig hes på ett tjog böcker räckte inte långt för att blidka de kränkta små människorna förstås. Kan man ju förstå.
Och ja, jag är aningens ironisk nu. Och sur.

Påsk och pollenchock

Påsken var ju oförskämt gemytlig i år nästan. Sol och varmt och godis och god mat och vitsippor och glada barn och lammungar och lite till.
Blev bara lite tråkig stämning när björkarna bestämde sig för att förpesta luften med pollen hux flux här på slutet av helgen.
DET KLIAR I MINA ÖGON SÅ ATT JAG BLIR GALEN!!!
Försöker komma på en fantastisk plan för att få grabbarna att gå med på att vara inomhus imorgon på vår lediga dag men inser mig besegrad innan jag ens har försökt, det kommer ju inte gå, jag fattar ju det.
Men som sagt var, påsken, den var fin den!

Påsk

Nu har vi återförenats. Och kramats och kramats och kramats. Och pussats. Det var alldeles alldeles  underbart.
Och nu ska vi fira påsk hela helgen lång hos svärisarna på landsbygden utanför Falköping. Det gör vi varje år och i år känns det extra mysigt på nå't vis efter den här barnlösa veckan.
Imorgon tillexempel ska vi se på när en bonde släpper ut ett tjog lammungar på grönbete. Det kan bli precis hur gulligt som helst!
Glad påsk allahopa!

Nedräkning

Sista kvällen på vår konstiga, härliga, längtiga vecka.
Imorgon ska vi åka till mina svärföräldrar och HERREGUUUD vad jag ska krama på killarna när vi kommer fram, jättejättejättemycket ska det kramas.
Men först blir det en slappiskväll med Take away och tystnad och något annat än Barnkanalen på tv.

Att vara ledig utan barn...

... är ju skitstressigt ju! Kan inte riktigt skaka av mig den där "jag måste passa på att..." känslan.
Har kört några maskiner tvätt, shoppat lite kläder, handlat allergimediciner och innehåll till barnens påskägg.
Men det ÄR superlyxigt att kunna göra allt det där i lugnt tempo, dricka kaffe framför morgonnyheterna, måla naglarna, äta go-choklad helt öppet på en onsdag, tillexempel.
Och så att längta efter de små galningarna förstås. För jädrars vad jag längtar nu.
Det är fint faktiskt.
Nu ska jag sätta mig vid datorn och i alla fall eventuellt kanske börja skriva på ett nytt Malte manus som är en aning based on a true story och kommer att handla lite om döden och löss. Tror jag.

Alternativt universum

Ja. Lite så känns det liksom. När barnen inte är hemma. Som ett litet smakprov på ett annat liv.
Det är väldigt tomt och tyst hemma.
Nu när det här inte är på riktigt, när det faktiskt är så att vi i vanliga fall har två små virvelvindar som drar fram och skapar kaos, så känns ju det här lugnet och tystnaden och det helt valfria förfogandet över tiden lite lyxigt.
Men den lyxigaste biten är ändå just att det här bara är på låtsas. Att de små busarna väntar med sitt tillhörande kaos runt hörnet.

Slappardag

Sedan våra barn åkte med farmor och farfar hem i förmiddags har vi legat i soffan och kollat på film. Till lunch åt vi chokladbollar, grillchips och överblivet lördagsgodis.

Det är fantastiskt!

Barnen ska vara borta hela veckan, vi återförenas först på fredag och jag misstänker att jag kommer ha svår abstinens redan imorn.

Men idag här i soffan med filmerna och chokladbollarna och grillchipsen, så är det fantastiskt.

Lite ledigt och mycket längt

Vår lediga dag går sin gilla gång. Vi drog fram en massa pryttlar på morgonen och körde impro-påskpysslande så det stod härliga till. Sen kom mina föräldrar och hade med sig lunch och enorma bullar till fikat. Lite prat och lite lek. Nu har dom precis åkt och jag tar en eftermiddagskaffe, killarna sitter i soffan och tittar på Netflix.

Jag fryser konstant och drömmer om sommar och värme och det där torpet igen. 

Och så längtar jag tills Malte-boken finns på riktigt. Jättemycket faktiskt.

Och regnet det bara öser ner

Idag har jag tänkt mycket på att skriva. Men inte gjort det.
Jag har fantiserat om ett torp igen. Det är något med våren som triggar igång den där längtan alltså. Varje år.
I brist på torp så har vi möblerat om en del på barnens rum. Det blev fint.
Men i fantasitorpet blev det ännu finare.

Det bidde en tummetott. Typ.

Jag hade så stora planer för min lille symaskin förra året. Köpte härliga trikåtyger och sömnadsböcker och hej och hå. Oj vad jag skulle sy. Hela garderoooober till mig och killarna.
Hrm.
Det blev några tischor och några thigts till barnen. Sen tog det liksom stopp. Det är ju så himla krångligt jämt jö och sy. Fast roligt också när man väl sätter sig det måste erkännas.
Idag drog jag fram gamla bettan i alla fall en liten stund. Så gott som alla Ebbes byxor har hål på knäna helt plötsligt, så det blev lite lappande av ett par joggingbyxor och så slängde jag på en jeansficka från mina gamla mammabyxor också. Himla återbrukigt och käckt av mig. Tyckte jag. Ebbes reaktion var rätt ljummen.
Annars har det varit loppispremiär idag, ett riktigt vårtecken!
Vi bor precis mitt emot Dalens idrottsplats där det är bagageloppis från nu till oktober typ. De första gångerna vi går känns det alltid spännande och vårigt och härligt. De sista för säsongen känns det oftast tvångsmässigt och ganska tröttsamt. Men då är då och nu är det nu, så än så länge spännande, vårigt och härligt alltså!

Vafalls!?!

Ett glas rött?! Och parmesanost?! På en torsdag?!
Japp, japp och japp! Och det funkar så bra så, tackar som frågar.
Vi säger att det är för att fira att Martin fick sålt sin cykel idag helt snabbt och lätt.
Men det är egentligen bara skitsnack.
Vi var bara sugna på att götta oss lite helt enkelt.

Helg mitt i veckan!

Först en smoothie till frukost som var så god att jag inte ens hann fota den innan allt var slut. Sen tog mitt gula hår, luggen och jag med oss grabbarna till Plikta för första gången på evigheter. Korv med bröd till lunch på vägen hem. Förstås var det en del gnabb här och där som inte kom med på bild, men bara ytterst lite, så jag tror nog ändå att vi tar och kallar den här förmiddagen för en riktig succé faktiskt!

Skrivtid

Jag är så väldigt väldigt sugen på lite skrivtid.
Det går verkligen i vågor det där suget. Ibland finns det där inte alls, ibland forsar idéerna fram så fort att jag har svårt att hänga med.
Ikväll fick jag ett efterlängtat och ljuvligt mail med en ny illustration, och en karaktär som jag minsann tror har tillräckligt att berätta för ett helt Malte-manus. Ett till. Jag har redan en färdig uppföljare, och idéer till ett par till i olika genomtänkta stadier.
Så nu gäller det ju bara att hitta den där tiden, att ta sig tiden. För helst ska ju tillgång till skrivtid och det där oregerliga suget synkas också.
Hehehe. Easy peasy lemon squeezy. Not!